ska gå till mamma&pappa och säga att jag älskar dom nu:)

va rädd om allt du har idag, imorron kan allting vara borta.
.
kollade på en dokumentär med pappa för en stund sen. den fick en verkligen att uppskatta livet lite mera.
handlade om hon tjejen som va förlamad i hela kroppen, från nacken och neråt, och hon hade varit det sen hon va sex år.
hon sa " de va rätt bra att de blev så här när jag va liten, de hade ju varit värre om de kom nu" typ
liksom, tänk om du bara hade blivit förlamad? fått sitta i rullstol hela jävla livet?
hon kunde inte ens sitta upp. hon kunde inte andas själv, andades genom en sån där grej.
jag kollade inte noga och lyssnade inte helt på allt hon sa, för jag satt och verkligen tänkte på allt.
haha jag ska vara väldigt lycklig ändå.
jag har en mamma och en pappa som bryr sig om mig, tar hand om mig höhö, ger mig mat och sånt
jag har vänner, som jag älskar mest av allt !
osv.
.
jag brukar inte vara såhär känslig av mig, hehe eller jag är inte känslig, men nu ah vet inte :)
kommer snart vanligt inlägg.
puss