torsdag 7 januari 2010

gammal bild


jag stannar upp, tårarna rinner. jag vänder mig tillbaks för att torka mina kinder
.
Du var en sån, som aldrig glömde vem jag var, som såg mitt innersta,
men nu finns fan ingenting kvar.
Du slet ut mitt hjärta, grävde ner det i ett hav
Men om man lyssnar noga kan man höra mina hjärtslag

2 kommentarer:

  1. förlåt...




    fyfan, saknar oss,
    allt..
    jag var så jävla lycklig, hur fan kunde allt bli så fel?
    -ett misstag
    som ska få förendar allt... ?

    SvaraRadera

jaaa, va vill du?